Ode till Falun
Jag har en slags lyckokänsla i kroppen. Har varit till Lugnetgymnasiet idag och besökt kära gamla Mediehuset. Helt obeskrivligt hur mycket jag saknar det där stället.
Mötte upp med Helena och Mats på stora parkeringen utanför skolan halv tio och fick sen visa vägen till Mediehuset.
Fick träffa en drös med gamla lärare framför allt Lena och Tore som jag verkligen ville träffa. Fick även träffa Glenn, och fick därmed även en lägesrapport om söte Viktor,
Såg även en skymt av redigerings-Björn som sade hej, men sedan försvann lika snabbt som han alltid brukade göra.
Såg en skymt av foto-Martin också, men han såg nog aldrig mig.
Men Jan saknades ju så klart. Världens bästa Jan Axelsson som gått i pension.
En del nya lärare fanns det också, men dom var jag inte ett dugg intresserade av.
Mats hade med sig en steady-cam som Glenn, aka Glenn vår bäste vän fick prova på. Hehe, det såg lite lustigt ut.
Synd att Tore försvann spårlöst vid lunch... hade verkligen velat prata en stund med honom..
Eleverna då? De var ju skittråkiga! Ingen verkade vara det minsta intresserade och inte en jävel verkade veta vad de ville göra med sina liv. Vad händer med dagens ungdomar?
Det märks att jag inte har varit i Falun på ett tag. Vad händer med den staden? Det lyckas bara bli fulare och fulare och lägenhetshus ploppar upp som svampar.
Sedan tog vi vårt pick och pack och rullade hem mot Värmland. Helena och Mats är alltid lika roliga att sitta och lyssna på, de har alltid så intensiva diskussioner.
Så nu är jag hemma igen och det innebär att min dalatripp är avslutad. Men resan fortsätter minsann imorgon. Då bär det av till Grythyttan och Peter med sikte på spelkväll, mat och vin. Det ska bli härligt! Jessica hotar med att hoppa av men vi hoppas alla att hon har ändrat sig tills imorgon.
Jag har inte skrivit ett ord längre på romanen heller. Men fick veta idag att deadline är på tisdag och att det har blivit ändrat till 10 000 tecken istället. Me like! Då kanske det till och med är möjligt.
Men när blev det egentligen min uppgift att meddela ändringar, undrar jag. Resten kan väl plocka upp en telefon och slå en signal lika väl som någon annan?
Jag har otrolig ångest över det här med Kent. Hur tänkte jag egentligen? Jag vill ju inte ens se dom!
Förövrigt kan jag inte vänta tills jag får se Sweeney Todd. Tim Burton for president! Nej, kanske inte, men gryyyym är han iaf. Vem har föresten snott min Big Fish?!?!
Mötte upp med Helena och Mats på stora parkeringen utanför skolan halv tio och fick sen visa vägen till Mediehuset.
Fick träffa en drös med gamla lärare framför allt Lena och Tore som jag verkligen ville träffa. Fick även träffa Glenn, och fick därmed även en lägesrapport om söte Viktor,
Såg även en skymt av redigerings-Björn som sade hej, men sedan försvann lika snabbt som han alltid brukade göra.
Såg en skymt av foto-Martin också, men han såg nog aldrig mig.
Men Jan saknades ju så klart. Världens bästa Jan Axelsson som gått i pension.
En del nya lärare fanns det också, men dom var jag inte ett dugg intresserade av.
Mats hade med sig en steady-cam som Glenn, aka Glenn vår bäste vän fick prova på. Hehe, det såg lite lustigt ut.
Synd att Tore försvann spårlöst vid lunch... hade verkligen velat prata en stund med honom..
Eleverna då? De var ju skittråkiga! Ingen verkade vara det minsta intresserade och inte en jävel verkade veta vad de ville göra med sina liv. Vad händer med dagens ungdomar?
Det märks att jag inte har varit i Falun på ett tag. Vad händer med den staden? Det lyckas bara bli fulare och fulare och lägenhetshus ploppar upp som svampar.
Sedan tog vi vårt pick och pack och rullade hem mot Värmland. Helena och Mats är alltid lika roliga att sitta och lyssna på, de har alltid så intensiva diskussioner.
Så nu är jag hemma igen och det innebär att min dalatripp är avslutad. Men resan fortsätter minsann imorgon. Då bär det av till Grythyttan och Peter med sikte på spelkväll, mat och vin. Det ska bli härligt! Jessica hotar med att hoppa av men vi hoppas alla att hon har ändrat sig tills imorgon.
Jag har inte skrivit ett ord längre på romanen heller. Men fick veta idag att deadline är på tisdag och att det har blivit ändrat till 10 000 tecken istället. Me like! Då kanske det till och med är möjligt.
Men när blev det egentligen min uppgift att meddela ändringar, undrar jag. Resten kan väl plocka upp en telefon och slå en signal lika väl som någon annan?
Jag har otrolig ångest över det här med Kent. Hur tänkte jag egentligen? Jag vill ju inte ens se dom!
Förövrigt kan jag inte vänta tills jag får se Sweeney Todd. Tim Burton for president! Nej, kanske inte, men gryyyym är han iaf. Vem har föresten snott min Big Fish?!?!
Kommentarer
Trackback