070128
Som sagt, det var ett tag sen jag skrev här nu.
Allting är lika illa rutinmässigt som alltid... Det enda jag egentligen har gjort är att jag sysselsatte mig halva förra veckan med att måla en väggmålning på en vit och tråkig vägg hemma. Pilligt som fan var det, men det var ju bara bra, för då tog det lite längre tid. Men jag blev rätt nöjd. Får se hur länge den får sitta kvar innan jag tejpar över den med nån halvtråkig affisch.
I övrigt så saknar jag Falun otrooooligt mycket just nu. Eller ja, Falun som det var förut, när jag gick på gymnasiet. Saknar nästan allting med den tiden, all skola som man hade fullt upp med och som man hatade vissa stunder men älskade andra. Men ingenting av det finns kvar i Falun för mig nu.. jag menar, Isabell är ju inte kvar! Det känns konstigt att det faktiskt gått hela två år sen man gick där..
Nu är det istället kusin Maria som har flyttat dit, hoppas hon har det bra. Hon har varit hemma ganska mycket ändå, men jag har inte sett röken av henne eftersom hon har skaffat sig en karl. Men det får man ju acceptera, jag menar, ingen såg väl röken av mig heller för ett tag sen. Kanske fortfarande inte ;)
Nu går jag bara och väntar på att få börja plugga. Baaara två veckor kvar nu.
Igår blev det iallafall spelkväll igen med gänget (fast utan Maria såklart). Det börjar bli en riktigt trevlig vana det där med spelen. Får se hur det blir sen om Anders flyttar också...
Jag har sån otrolig skrivarlust också. Fan för den där kursen! Men jag har inte en enda idé... Och skicka in någonting som jag redan har, det vågar jag inte.
Lite bitter måste jag också vara ju: (hmm.. ovanligt, eller hur?)
Jag är så himla trött på att få skulden för saker som min syste har gjort hela tiden. Jag fattar inte hur... äh, strunt samma.
Sömnbristen håller i sig också. Ögonen stängs liksom aldrig, jag tror att jag blundar men ser ändå alla konturer av allting och kommer på mig själv med att titta runt i rummet. Och jag vet aldrig vart jag ska göra av mina armar.. de är bara i vägen hur jag än vänder och vrider på mig, och inte fan hjälper det med att jag har så ont i ena armen så jag helst inte vill ligga på den sidan. Men jag menar, somnar man så somnar man och känner väl inte vilken sida men ligger på, men har man äntligen hittat en hyffsad skön ställning att ligga på och sedan känner hur det börjar spänna i armen så måste man ändå vrida på sig, och då vaknar man till liv igen och måste börja om.. Och det känns som alla andra lyckas somna på tio minuter. Ja jag vet, jag borde kolla upp det där med armen, men det kommer inte leda nånvart iallafall. Men det är inte armen som är det avgörande problemet, det är bara ett av.. tja, jag vet inte.
Det blev visst en hel del, så jag bryter här.
Men jag lämnar Er med en liten bit av en Winnerbäck-text som jag tycker passar in just nu:
"Inte varmt, men nästan vår. Ingen lösning, men ett spår. Inte ja, men inte nej. Inte bra, men helt okej."
Allting är lika illa rutinmässigt som alltid... Det enda jag egentligen har gjort är att jag sysselsatte mig halva förra veckan med att måla en väggmålning på en vit och tråkig vägg hemma. Pilligt som fan var det, men det var ju bara bra, för då tog det lite längre tid. Men jag blev rätt nöjd. Får se hur länge den får sitta kvar innan jag tejpar över den med nån halvtråkig affisch.
I övrigt så saknar jag Falun otrooooligt mycket just nu. Eller ja, Falun som det var förut, när jag gick på gymnasiet. Saknar nästan allting med den tiden, all skola som man hade fullt upp med och som man hatade vissa stunder men älskade andra. Men ingenting av det finns kvar i Falun för mig nu.. jag menar, Isabell är ju inte kvar! Det känns konstigt att det faktiskt gått hela två år sen man gick där..
Nu är det istället kusin Maria som har flyttat dit, hoppas hon har det bra. Hon har varit hemma ganska mycket ändå, men jag har inte sett röken av henne eftersom hon har skaffat sig en karl. Men det får man ju acceptera, jag menar, ingen såg väl röken av mig heller för ett tag sen. Kanske fortfarande inte ;)
Nu går jag bara och väntar på att få börja plugga. Baaara två veckor kvar nu.
Igår blev det iallafall spelkväll igen med gänget (fast utan Maria såklart). Det börjar bli en riktigt trevlig vana det där med spelen. Får se hur det blir sen om Anders flyttar också...
Jag har sån otrolig skrivarlust också. Fan för den där kursen! Men jag har inte en enda idé... Och skicka in någonting som jag redan har, det vågar jag inte.
Lite bitter måste jag också vara ju: (hmm.. ovanligt, eller hur?)
Jag är så himla trött på att få skulden för saker som min syste har gjort hela tiden. Jag fattar inte hur... äh, strunt samma.
Sömnbristen håller i sig också. Ögonen stängs liksom aldrig, jag tror att jag blundar men ser ändå alla konturer av allting och kommer på mig själv med att titta runt i rummet. Och jag vet aldrig vart jag ska göra av mina armar.. de är bara i vägen hur jag än vänder och vrider på mig, och inte fan hjälper det med att jag har så ont i ena armen så jag helst inte vill ligga på den sidan. Men jag menar, somnar man så somnar man och känner väl inte vilken sida men ligger på, men har man äntligen hittat en hyffsad skön ställning att ligga på och sedan känner hur det börjar spänna i armen så måste man ändå vrida på sig, och då vaknar man till liv igen och måste börja om.. Och det känns som alla andra lyckas somna på tio minuter. Ja jag vet, jag borde kolla upp det där med armen, men det kommer inte leda nånvart iallafall. Men det är inte armen som är det avgörande problemet, det är bara ett av.. tja, jag vet inte.
Det blev visst en hel del, så jag bryter här.
Men jag lämnar Er med en liten bit av en Winnerbäck-text som jag tycker passar in just nu:
"Inte varmt, men nästan vår. Ingen lösning, men ett spår. Inte ja, men inte nej. Inte bra, men helt okej."